Kunstnerforbundet

Pressemelding

Kunstnerforbundet, 1. mars 2012

Velkommen til nye utstillinger torsdag 8. mars kl. 18

Håkon Bleken stiller ut kulltegninger i Kunstnerforbundets overlyssal. Det er nettopp med kulltegninger han fikk sitt definitive gjennombrudd som kunstner i 1971. Serien den gang het ”Fragmenter av et diktatur”. Ingen kunstner i Norge har utviklet den enkle, men likevel krevende kulltegningen til et så selvstendig og virkningsfulle i uttrykk som Håkon Bleken. Gråtonene i disse bildene balanserer et kritisk og dramatisk innhold, og med kulltegningene har han høstet stor anerkjennelse blant kritikere og kunsthistorikere.

Stedet der minnene begynner og virkeligheten slutter kan være en flytende, forræderisk tilstand, sier Elizabet Thun, som stiller ut i galleriets vindussal. – Det uvisse kan være interessant og triggende, men det kan også virke plagsomt og uutholdelig. Det ligger noe lokkende i det tvetydige i å bevege seg mellom to poler, sier hun. I en lenger periode har Thun arbeidet med en større serie malerier som har tatt utgangspunkt i forlatte plasser og rom.

Jacquardfortellinger kaller Kari Dyrdal arbeidet hun viser i Kunstnerforbundet. Jacquardfortellinger er en serie på 15 bilder med tekstilvevde digitale tepper som inngår i Dyrdals kunstneriske utviklingsprosjekt ved Kunst- og designhøgskolen i Bergen: ”mønster arbeider / pattern works”. Jacquardfortellinger er en serie hvor det faktiske og det illusjonistiske trer klart fram. Jeg har et behov for klarhet, sier Dyrdal, og i leting etter å tydeliggjøre, avgrenses og forstørres elementer som kan komme til å fremstå virkeligere enn livet selv.

Utstillingen til Gunnar Thorsen i 2.etasje består av en serie keramiske objekter hvor sirkelen er gjennomgående. Hans arbeider kjennetegnes ved å være presist konstruert og å inneha et geometrisk formspråk. Thorsen er opptatt av det arkitektoniske og eksakte ved formgiving av objektene og hvordan han kan fremheve de tilsynelatende enkle formene ved hjelp av glasurer og materialer. Som keramiker jakter han på presise former hvor glasur, brenning eller materialuttrykk beriker dette.

Håkon Bleken

Håkon Bleken stiller ut kulltegninger i Kunstnerforbundets overlyssal. Det er nettopp med kulltegninger han fikk sitt definitive gjennombrudd som kunstner i 1971. Serien den gang het ”Fragmenter av et diktatur”. Seriene som fulgte; ”Fragmenter av en kjærlighet” og ”Fragmenter av sannheten” hadde alle et strengt inneholdt innenfor en bestemt motivkrets.

Ingen kunstner i Norge har utviklet den enkle, men likevel krevende kulltegningen til et så selvstendig og virkningsfulle i uttrykk som Håkon Bleken. Gråtonene i disse bildene balanserer et kritisk og dramatisk innhold, og med kulltegningene har han høstet stor anerkjennelse blant kritikere og kunsthistorikere.

Men Blekens register som kunstner spenner fra abstrakt maleri etter kubistiske forbilder til akvareller med surrealistiske undertoner, til kombinasjon av fotografiske collager, oljemaleri og glassmalerier.

Bleken blir ofte beskrevet som en litterær maler, både fordi han gjerne bruker litterære verker som utgangspunkt, og fordi han forteller historier i bildene sine. Menneskelig lidelse er et tema som stadig går igjen i arbeidene hans. Motivene er ofte religiøse, og de er blitt malt på bakgrunn av krigs- og nyhetsfotografier.

Bleken har også gjort seg sterkt bemerket som illustratør til flere litterære verker: blant annet har han laget illustrasjoner til Ibsens Hedda Gabler, Dalen Portland av Kjartan Fløgstad, Haugtussa av Arne Garborg, Mysterier av Knut Hamsun og til Babettes Gjestebud av Karen Blixen.

Håkon Bleken har hatt mange og store utsmykningsoppdrag, blant annet i St. Olavs Kirke i Trondheim, Olavshallen, Oslo konserthus, Vålerenga kirke, Oslo sentralbanestasjon og Stortinget.

Bleken var festspillutstiller i Bergens Kunstforening i 1978, og i 1991 hadde han retrospektive utstillinger i Kunstnernes Hus i Oslo og i Trondhjems Kunstforening. Den store utstillingen i forbindelse med hans 70-årsdag ble vist i Trondheim Kunstmuseum, Christiansand Kunstforening og Ålesund Kunstforening.

Elizabet Thun

Closer

Platsen där minnet börjar och verkligheten slutar kan vara ett flytande förrädiskt tillstånd.
Det ovissa kan vara intressant och triggande men också verka plågsamt och outhärdligt.
Det ligger något lockande i det tvetydiga, att röra sig i mellan två poler.
Ord som är centralt för mitt måleri och bildspråk är stillhet, scen, väntan, dold, närvaro och frånvaro.

Under en längre period har jag arbetat med en större serie målningar som tagit utgångspunkt i övergivna platser och rum.
Verkliga, fiktiva platser och mentala rum som befinner sig i ett mellanläge, mellan att berätta något men samtidigt sluta sig. Att tveka och betrakta. Att se vad som inte händer.

Jag är intresserad av platser och miljöer där människan haft ett finger med i spelet, lämnat sitt visitkort på gott och ont. Platsen som är åstadkommen eller snarare övertagen av mänskligheten, som förvaring, förberedelse (i väntan på något) eller närmast förstörelse. Rummet hade ett syfte men någonstans upphör det och ljuden tystnar. Det som sedan uppstår fascinerar mig. Tiden består, dagar passerar och en förmultnande process inleds. Det handlar inte om nostalgi utan om att inkludera och ge rum till en händelse eller en tid. Vad sker efteråt? När naturen, omgivningen ger kall på sitt. Människa och natur under gemensam regi.

Jag vill att människan eller händelsen ska gestaltas genom en närvarande frånvaro.
Låta betraktaren möta scenen och ’känna in’ den utan att veta var i händelseförloppet du befinner dig där skeenden får framträda som ett eko utan att berätta för mycket.

I scenen låter jag parallella tider bilda olika lager, självupplevda och fiktiva situationer och händelser blandas med drömmar, dåtid och nutid.
Drömmens självklara logik trots en haltande information har en klar koppling till mitt måleri.
Minnet av en dröm, hur den samtidigt kan vara så flyktig och långsamt lösas upp men också skarp och verklig påminner om hur jag behandlar mitt bildmaterial.

Closer kan betyda både att närma sig och att avsluta något. Jag rör mig kring de båda orden, men var det börjar eller slutar är diffust. Rummet, scenen är ett tema jag ofta återvänder till i mitt måleri. Platsen återkommer i olika skepnader men den är aldrig främmande.

Elizabet Thun 2012

Kari Dyrdal

På utstillingen vises ett arbeid, Harnisk&Brett II. Arbeidet tilhører en serie på 15 kalt Jacquardfortellinger. Jacquardfortellinger er en serie med tekstilvevde digitale tepper som inngår i Dyrdals kunstneriske utviklingsprosjekt ved Kunst- og designhøgskolen i Bergen: ”mønster arbeider / pattern works”.

I 2001 skrev hun i katalogen ”en fornyet gjentagelse”: “Den mønstrete flaten synes for meg å være en alltid tilbakevendende arena for uttrykk, et område hvor jeg kan abstrahere tanker og ideer, teoretisk og følelsesmessig.” Fremdeles er dette relevant i starten på ethvert nytt prosjekt, men samtidig er både felles tekstilhistorie og egen personlige tekstilhistorie sterkt til stede i det landskapet av arbeider hun har bak seg. De står som egne samtidsuttrykk men med klare sitater og referanser til felles kunsthistorie og vår tekstilarv. Det å lage og materialisere idé og å sitere, låne, kombinere og avbilde aspekter fra kunst- og tekstilhistorien utgjør kjernen i arbeidene.

Jacquardfortellinger (2009-2011) er en serie hvor det faktiske og det illusjonistiske trer klart fram. I leting etter å tydeliggjøre avgrenses og forstørres elementer som kan komme til å fremstå virkeligere enn livet selv.
Arbeidene tar utgangspunkt i Dyrdals egne bilder av gamle jacquardvevstoler og andre redskaper som er nødvendige for tekstil tilblivelse. Når disse velges som motiv, avsløres kunsthåndverkerens fascinasjon for verktøy og prosess. Jacquardknuter, Hullkort, Lodd, Valser og Harnisk er navn på noen av teppene i serien. Tittelen Jacquardfortellinger åpner samtidig for det som kan skapes i vevd materiale på jacquardvevens premisser i fornyet digital teknologi. Ringen sluttes.

Utgangspunktet for hvert av disse arbeidene er alltid ett bilde. Komposisjonen bestemmes av utsnittet og styres av rytme, kontraster og akser. I tillegg, som en konsekvens av den fotografiske registreringen, oppstår det i flere av arbeidene et rom, en tredimensjonalitet i flaten. Som tilskuer inviteres en til å gå inn i dette rommet, å være i mønsterelementene.

Arbeidene skiller seg fra de regelbundne mønsterflatene ved ikke å ha ett motiv som gjentas i system. Flatens inndeling og repetisjon av tilsynelatende like enkeltelementer insisterer likevel på en form for mønsterlesing og tydeliggjør styrken i gjentagelse og mengde som repetitive mønster alltid har.

Den nylig lanserte publikasjonen ”mønster arbeider / pattern works” (utgitt av Kunst- og designhøgskolen i Bergen) inneholder artikler og bilder som støtter arbeidet som vises i utstillingen.

Gunnar Thorsen

Thorsens arbeider kjennetegnes ved å være presist konstruert og inneha et geometrisk formspråk.
Han er opptatt av det arkitektoniske og eksakte ved formgiving av objektene, hvordan fremheve de tilsynelatende enkle formene ved hjelp av glasurer og materialer, og hvordan understøtte eller kontrastere størrelser og tyngder i arbeidene med farger og strukturer. Som keramiker jakter han på presise former hvor glasur, brenning eller materialuttrykk beriker dette.

Utstillingen består av en serie med keramiske objekter hvor sirkelen er gjennomgående billedelement.
Thorsens prosjekt kan presiseres som opplevelse av form, gjennom visuell og sanselig tilnærming.

Pressebilder

Pressemeldinger - Arkiv

• 25. april 2013 Velkommen til nye utstillinger torsdag 2. mai 2013
• 21. mars 2013 Velkommen til nye utstillinger 4. april kl. 18
• 25. februar 2013 Velkommen til nye utstillinger
  torsdag 7. mars kl. 18!
• 31. januar 2013 Velkommen til nye utstillinger
  torsdag 7. februar kl. 18!
• 16. desember 2012 Velkommen til nye utstillinger
  torsdag 10. januar kl. 18